Svar på svar...
1. Hur kommer det sig att Bahars mamma inte jobbar med det hon är utbildad till? Vad tror du? utveckla ditt svar...
Jag håller med Sofia om att invandrare har svårare att få jobb när de inte kan det svenska språket. Det är viktigt i Sverige att kunna svenska flytande för att få jobb.
Om man kan flytande svenska får man då jobbet? Nej så lätt är det oftast inte.
De flesta arbetsgivare kollar även på vad man heter. Om Panthea Irandoust och Sara Johansson söker ett jobb, så är det tyvärr så att många arbetsgivare väljer att ge Sara Johansson jobbet just för att det känns ”säkrare”. Varför ska det vara så? Bara för att Pantheas namn inte ”låter” svenskt, har hon inte rätt erfarenhet? Nej det stämmer verkligen inte!
Många av invandrarna är väldigt högt utbildade och har precis samma erfarenheter som svenskar har. Det kan även vara så att deras utbildningar är bättre än de svenska.
Språket spelar självklart också en stor roll, men Panthea kanske även talar bättre svenska än vad Sara gör.
Jag tycker därför att man borde ha en jobbintervju med både Panthea och Sara och därifrån kan man välja vem som passar bäst för jobbet.
I Sverige behöver man gå om en hel kurs för att kunna få jobb inom det ämnet man är utbildad till i sitt hemland.
Det jag inte kan förstå är varför man inte bara kan få göra ett test där man kan visa att man har all den kunskap som behövs inom just det ämnet. Det hade varit bra både för personen som slipper läsa om kursen men också för det svenska samhället som kanske behöver fler anställda inom området.
2. Varför är det så viktigt för familjen att lära sig om de svenska högtiderna och varför de firas? vad tror du?
Jag håller med Sofia om att mycket antagligen beror på att högtider är stora i deras hemland.
Det är ju trots allt så att vi i Sverige inte alls sätter våra högtider lika högt som många gör i andra länder. Jämför man exempelvis jul i Sverige med jul i USA så är det i USA en mycket större tradition. Detsamma gäller Halloween då dem i USA ofta utsmyckar hela hus.
Nu är inte familjen Irandoust från USA men det jag menar på är att högtiderna är i andra länder ofta är högre uppsatta och det är också en större självklarhet att man ska fira det stort.
Inom familjen Irandoust är både Panthea och Amir även väldigt intresserad av olika kulturer och högtider .
Det jag också tror är att högtiderna väcker stort intresse, just för att familjen ska bli en del av det svenska samhället och också bygga upp en gemenskap med det svenska folket. Jag får uppfattningen om att de vill visa att de kan anpassa sig, att de är villiga att fira de svenska högtiderna trots att de är från Iran och egentligen har egna högtider därifrån.
Det är familjens sätt att ta steg och bygga sig uppåt för att sedan förstå sig på och lära känna ”Sverige”.
Bokanalys "Kalla det va fan du vill"
Det handlar om familjen Irandoust som är invandrare i Sverige.
Boken förklarar hur det är att komma till ett helt nytt land, hur det är för invandrare att anpassa sig och hur de blir bemötta av samhället.
Att komma som invandrare till Sverige är inte så lätt som man kanske i början förväntat sig och många hinder kommer upp på vägen. Det handlar bland annat om jobb, språk och kultur.
Man får följa familjen Irandoust och se hur de möter på olika hinder och också utvecklas med tiden i Sverige. De utvecklas i språket men också som personer och lär sig mer om hur det svenska samhället fungerar och vad det ”begär”.
Jag skulle säga att boken är trolig. Man får ofta höra och även se hur ”invandrare” blir orättvist behandlade. Det kan inte vara lätt att komma till ett helt nytt land där man vill börja om på nytt och sedan bli orättvist bemött, ett land där man inte har samma möjligheter trots utbildning. Jag tror även det är svårt att anpassa sig till ett helt nytt samhälle. Man borde ta det steg för steg. Det gäller att ha viljan, sen får man väl lära känna samhället och jobba sig uppåt. Det gäller att aldrig ge upp.
Boken handlar i första hand om Bahar och hennes familj som består av Panthea, Amir och Shervin som bor i Malmö. Man får följa familjen från att Bahar är 9 år gammal upp tills hon blir 22år. Man kan då se hur familjen utvecklas med åren och även se vilka hinder de möter på som ”invandrare” i Sverige.
Man får också möta Markus (Bahars pojkvän) och hans familj där man även får se deras syn på familjen Irandoust. Pernilla som då är Markus mamma är väldigt intresserad av andra kulturer och snokar gärna runt för att få reda på mer om familjen.
Man får även beskrivit Shervin och hans vänner som lite ”kriminella”. Det jag undrar då är, varför det nästan alltid ska vara invandrare som är kriminella? Det kan lika gärna vara svenskar som är kriminella.
De flesta av karaktärerna utvecklas i boken medan vissa själva valt att leva som de alltid gjort.
Panthea är enligt mig den som är mest villig att utvecklas och bli en del av det nya samhället. Hon kämpar med att få lära sig språket, skaffa jobb men också lära sig de svenska högtiderna. Hon gör allt för att få bli en del av det svenska samhället.
Tittar man istället på Bahars speciella vän Moses så är han hela tiden densamma i hopp om att en dag få återvända. Han har ingen tanke på att få lära sig språket eller bli en del av det svenska samhället.
Jag skulle säga att karaktärerna både är troliga och symboliska. Många av karaktärerna är troliga och visar på hur det är för invandrare att börja om från början och bygga upp ett nytt liv i Sverige.
Medan t.ex. Shervin och hans vänner framstås som "kriminella" det tänker jag mer symboliskt just för att man ofta hör att invandrare "är" kriminella. Det stämmer inte, det kan lika gärna vara svenskar. Det ser jag som en symbol som säger att "det är så vi ser på invandrare".
Miljön
Boken utspelar sig i Malmö. Jag har inget minne av att miljön är så speciellt detaljerad förutom den bild man får beskriven av familjen Irandoust lägenhet.
Lägenheten är väl beskriven och man kan på så sätt måla upp en bild i sitt huvud om hur lägenheten kan se ut.
Man märker att familjen är inspirerad av kultur. Delvis för att de i lägenheten behåller kvar den Iranska kulturen men också för att de intresserar sig av den svenska kulturen och dess högtider väldigt mycket.
Samhället
Jag tycker att man ser samhället från olika håll.
Jag kan tänka mig att även författarens bild är en del av boken där hon själv beskriver sin syn på samhället.
Boken har många olika karaktärer och man får hela tiden höra olika syner på samhället.
Bahars familj har en uppfattning om det svenska samhället medan t.ex. Moses ser det på ett helt annat sett. Tittar vi sedan på Mirza så har även han en annan syn.
Jag tycker att man får in många olika syner på både samhälle och människor. Bertils syn på invandrare framkommer exempelvis väldig tydligt. Men varför ha förutfattade meningar? Varför har vi så mycket fördomar gentemot andra människor?
Vi är alla en del av samhället och vi måste samarbeta för att utvecklas. Att blanda ihop människor med olika erfarenheter och kulturer tror jag skulle förbättra samhället och vi skulle då kunna bygga upp en gemenskap och lära oss av varandra. Det tror jag skulle leda till ett bättre samhälle.
Det samhälle vi lever i består av väldigt många olika åsikter och man ser saker på olika sätt. Invandrare blir ofta utsatta och även utstötta vilket kan leda till att de uppfattar Svenskar som rasister. Jag tror inte alltid man tänker på hur man behandlar varandra. Vi är alla människor och borde därför ha samma rättigheter.
Språket
Författarens sätt att skriva var väldigt varierat. Hon försöker i boken få fram den skånska dialekten vilket många gånger kunde bli lite irriterande att läsa eftersom att jag i mitt huvud fortfarande läste allt på ”göteborgska”. När det då stod maj och daj m.m. kunde det därför bli lite för mycket.
När sedan ”invandrarna” skulle prata så skrev författaren istället med brytning vilket många gånger kunde bli svårt att förstå.
Det var dock svårast att förstå när Moses skulle prata engelska med ”brytning”.
I längden blev det varierande sättet att skriva jobbigt och man var i vissa fall tvungen att anstränga sig mycket för att kunna förstå vad författaren ville säga med dialogen.
Författaren
Författaren som skriver boken tror jag baserar hela boken på egna erfarenheter och vad hon själv har upplevt.
Hon får boken att kännas verklig och detta tror jag är just för att hon själv varit med om det berättar om.
Det är så här hon ser på vårat samhälle. Hennes åsikter framkommer i hela boken skulle jag säga.
Författaren byter personer och perspektiv väldigt mycket. Det tror jag är för att man ska få olika syner på det hela.
Det jag inte tror författaren tänkt på är att det kan bli ganska förvirrande att hoppa från person till person.
Författaren borde därför haft ett upplägg i kapitlerna så att man kunde hänga med om vems perspektiv man såg och vart i handlingen man var.
Kapitlerna hängde inte ihop och det gjorde boken väldigt svår att förstå vid vissa tillfällen.
Trots detta har hon fått med det viktigaste.
Man kan leva sig in i boken och vara delaktig.
Boken får mig också att vakna till och tänka på hur vi egentligen behandlar andra och på hur det verkligen ser ut i vårt samhälle. Den väcker många tankar och känslor.
Avsikten
Avsikten med boken tror jag var att få oss att förstå hur det kan vara att komma till ett helt nytt land ovetande om vad som kommer hända.
Man kommer hit med drömmar, drömmar om att få börja om på nytt.
Det som man inte tänker på är att hinder kan komma upp.
Att komma till ett nytt land och anpassa sig, är nog inte så lätt som man kan tro. Sättet vi i samhället bemöter och behandlar de som kommer hit är inte rättvist.
Jag tror själv att författaren har varit med om en stor del av det boken handlar om. Boken beskriver verkligheten. Den visar på hur mycket orättvisor det finns och hur utsatta de här människorna är.
Vi pratar ofta om rättvisa, men att inte ge dem som kommer hit en chans, är det rättvisa?
Jag tror att Marjaneh (författaren) skrivit boken för hon vill göra skillnad. Hon vill inte att samhället ska behandla folk på det här sättet. De är människor precis som "vi" och borde därför ha precis samma möjligheter. Det här är hennes sätt att säga ifrån, att det här inte är rätt.
Det är hennes ”brev” till oss om att vi borde tänka på hur vi behandlar människor.
De behöver allt stöd de kan få för att kunna anpassa sig i det nya samhället. Det är viktigt att vi alla hjälper varandra för att på så sätt utvecklas.