Kalla det vad fan du vill

Sammanfattning fram till sidan 89:
Familjen Irandoust utvandrade från Iran men förstod inte direkt att dem skulle bli "invandrare" i Sverige.
Familjen gör allt för att försöka anpassa sig till den svenska kulturen. De försöker att lära sig hur man bemöter människor, hur högtider firas och de försöker även att lära sig språket.
Bahar som boken i första hand handlar om, är dottern i familjen.  Hon är en typisk tonåring hon är envis, hon skäms över sina föräldrar och spenderar därför helst inte sin tid med föräldrarna eller brodern.
I boken har vi även fått möta Max den blyga läraren som inte vågar att säga i från när, t.ex. diskussioner går
över styr eller när föräldrarna på utvecklingssamtalet börjar att prata om något helt annat.
Vi har klasskamraterna som försöker visa att det dom säger är mycket bättre och självklarare än andras.
Sist men inte minst har vi Markus Bahars pojkvän. Han bestämde sig i boken för att öva in olika iranska poeter och även iransk konst för att imponera på Bahars föräldrar.
Marcus fick nämligen för sig att han inte skulle bli godkänd av hennes föräldrar om han inte kunde imponera på dem med hans kunskaper.
Boken handlar om utanförskap och hur det är för invandrare att möta ett helt nytt land med en helt annan kultur. Den visar hur kämpigt det kan vara när man ska lära sig språket, hur svårt det kan vara att få det jobb man utbildat sig till och även hur svårt det är att komma in i ett helt nytt samhälle som inte alls liknar ens eget.
Man bemöter människor annorlunda, man lever annorlunda och man har andra regler till skillnad från där man från första början kom i från.
Åsikter och frågor:
Vissa stunder är det svårt att hänga med i boken eftersom att den hoppar mycket mellan då och nu tid.
Det är också svårt att hänga med i vissa av de meningar när dem ska ha "invandrar dialekt".
Varför skriver dem boken med skånsk dialekt? Jag kan inte förstå varför dem skriver boken med "skånsk dialekt" t.ex. hur är det med daj?. Jag förstår det inte, just för att jag inte hör en skånsk dialekt i mitt huvud. När jag läser det passar det inte in eftersom att jag istället hör min egna dialekt.
Varför börjar författaren vissa meningar med "Och"? En sak jag lagt märke till är att författaren ibland börjar sina meningar med "Och" vilket jag lärt mig att man inte ska göra.
För övrigt är boken väldigt bra och väldigt intressant. Man sätter sig på något vis in i deras situation.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0